(ljudlandskap)
Minnet är någon sorts flytande substans…
Att minnas är att hela tiden ändra på historien om vad som faktiskt hände.
Det finns inga fasta, oföränderliga minnen.
Varje gång man återvänder till ett minne, förändrar man det obemärkt.
Jag vet inte om det någonstans ”där ute” finns en verklighet som är
mer verklig än de illusioner som man bygger upp i sitt sinne.
Men jag vet att det finns en kod eller ett program vad som helst,
jag har sett den.
Den slog till första gången när jag var på väg hem från skolan.
Jag var troligen kring sju.
Det var en riktigt solig vårdag,
jag hade just lånat en bunt serietidningar av min kompis,
jag slängde skorna och ryggsäcken i ett hörn och
sprang otåligt till mitt rum för att läsa dem
då det hände:
Först var det alldeles litet, med sedan kom det ett klart underligt skimrande ljus
som intog hela mitt synfält.
(ljudlandskap)
Sedan fick jag en bultande huvudvärk,
sedan blev min vänstra hand helt domnat, i själva verket kändes det som om den inte längre tillhörde mig.
Och efter det visste jag att jag skulle komma att fortsätta på min släkts förbannelse:
jag skulle få leva med migrän.
Koden
(ljudlandskap)
Mina migränanfall är av den visuella sorten och till dem hör ofta
geometriska strukturer som oftast täcker hela synfältet. De kan vara till exempel
schackrutor, cirklar och fyrkanter, ornamentmönster som upprepar sig och liknar orientaliska mattor eller mosaiker.
Det kan ju hända att vi genom sådana här attacker får se
en liten glimt av hur vår hjärna är kodad.
(fågelsång)
Jag har fått lov att lära mig leva med min migrän.
Under årens lopp har den blivit som en gammal, lite tröttsam vän som kommer på visit då och då.
Jag är fascinerad av sådana där visuella hallucinationer och störningar. Alla de där fraktala mönstren och kalejdoskopiska formerna som finns över hela vårt synfält, kan kanske låta oss se som genom
en liten spegel på det språk som människans sinne i naturen har programmerats med.
(ljudlandskap)
I alla kulturer kan man se hur mönster och ornament upprepar sig som är
en del av vårt dagliga liv,
och de verkar att tillfredsställa våra sinnen.
Och det är något verkligt intressant.
Samma mytologier och sagor har berättats om och om under årtusendena,
och de kommer att berättas under all framtid.
Allt från antika grekiska och afrikanska berättelser till
sådana som berättats av ursprungsstammarna i Taiwan.
Jag tolkar dessa berättelser genom vävning,
och använder mig av textur, material och mönster.
På samma sätt som fraktaler, innehåller berättelser ändlösa strukturer som upprepar sig:
De baserar sig på de erfarenheter jag har haft överallt,
jag tror att det här beskriver mig som person och också på den kamp
som också är ett mönster som upprepar sig i mitt liv.
Det känns som om jag har byggt en fälla för mig själv eftersom jag inte längre lyckas
integrera mig ordentligt.
Å andra sidan är den här sortens svävande frihet det jag alltid har önskat mig.
Jag känner mig lite frånkopplad.
(ljudlandskap)
Jag tror den här känslan av dualism har format många av mina verk.
(ljudlandskap)
Som barn lärde jag mig snart att även om jag älskade solsken, var det också den stora utlösaren av min migrän.
Och jag visste att jag borde hålla mig i skuggan, men det ville jag bara inte.
(ljudlandskap)
Jag vet inte ännu om min egen son kommer att fortsätta på familjens migräntradition.
Förhoppningsvis inte. Men om han gör det,
hoppas jag bara att där finns någon sorts gåva som väntar på honom också.
(ljudlandskap)
